Motstånd med lång segersvit väntar
Frågan är hur laget som stundtals såg mer eller mindre prisgivet ut under vårsäsongen lyckats vända den negativa trenden så radikalt?
- Vi har styrt upp träningen betydligt sedan sommaruppehållet. Detta i kombination med att några brassar - som tyvärr inte gick att få klara inför hösten - var med på träningen och träningsmatcherna under en månad fick det spelarna att inse att vi måste skärpa till oss, säger assisterande Matthias Andersson som åter är med i A-truppen efter en hava säsong i U-sektionen.
- Brassarna kom in med energi och inställning och bidrog till att höja kvaliteten. Tyvärr kunde vi inte få de spelklara utan de tvingades åka hem igen men den korta tid de var här bidrog de till att lyfta truppen rejält, förklarar han.
I våras fick ”Åtvid” en rejäl omgång på Harlyckan. Det gamla klassiska laget var en spilla av fornstora dagar.
- Ja det var en bedrövlig match. Men vi kom till seriespel med 15 nya spelare, i princip nästan alla underifrån. Det har tagit tid innan alla förstått vad det krävs för att hävda sig i serien. Men genom högre kvalitet och intensitet på träningen har resultaten kommit, menar Matthias Andersson.
Sviten man har de sju senaste matcherna är imponerande. Undantagen förlust 1-3 mot Ljungskile och 0-3 mot Mjällby har det blivit segrar mot Grebbestad, Tvååker, Utsikten, Karlskrona och Lund. I dessa fem matcher har Åtvidaberg den imponerande målskillnaden 16–3.
- Vi vet att det blir en tuff match mot ett Eskilsminne som överraskat mycket som nykomling i år. Men vi ser inte varje enskild match som slutmålet utan jobbar mot att ta oss bort från botten och att när serien slutar vara klara för nytt kontrakt. Men naturligtvis vill vi vinna denna match och visa att vi kan bättre än det vi visade upp i Helsingborg i våras, poängterar Matthias Andersson.
Inför lördagens match saknar Åtvidaberg endast backen Pontus Fredriksson.
- Han ådrog sig tyvärr en allvarlig korsbandsskada mot Ljungskile och är borta resten av året. I övrigt är vi ordinarie, förklarar Matthias Andersson.
Text: Lasse Möller
